Ett öppet brev till fjortonåriga Johanna
Hej Johanna
Igår lyssnade jag på P3. Du var med, du läste kärleksdikter till sångaren i Tokio hotel och berättade om hur du ville måla alla dina väggar svarta men att du inte fick för dina föräldrar. Reportern frågade varför du ville ha svarta väggar och du svarade:
- Alltså, jag gillar mörker. Jag hatar ju egentligen solen.
Och jag bara gapar. Hata solen? Hur ska du då få D-vitamin? Tänk så du kommer att skämmas över det här inslaget om ett par år. Jag skämdes åt dig igår. Såpass att jag var tvungen att ta ur hörlurarna en stund. Men jag hoppas för din skull att du får föda Bills barn. Så att dina drömmar går i uppfyllelse.
Med vänlig hälsning,
Ylva
Igår lyssnade jag på P3. Du var med, du läste kärleksdikter till sångaren i Tokio hotel och berättade om hur du ville måla alla dina väggar svarta men att du inte fick för dina föräldrar. Reportern frågade varför du ville ha svarta väggar och du svarade:
- Alltså, jag gillar mörker. Jag hatar ju egentligen solen.
Och jag bara gapar. Hata solen? Hur ska du då få D-vitamin? Tänk så du kommer att skämmas över det här inslaget om ett par år. Jag skämdes åt dig igår. Såpass att jag var tvungen att ta ur hörlurarna en stund. Men jag hoppas för din skull att du får föda Bills barn. Så att dina drömmar går i uppfyllelse.
Med vänlig hälsning,
Ylva
Kommentarer
Trackback
